14 månader och 110 kilometer - del 4

14 månader och 110 kilometer - del 4

Nu har familjen klarat av två små utmaningar till i uppladdningen inför sommarens äventyr, Fjällräven Classic. Dels har vi vandrat i ösregn och dels har första tältnatten klarats av, alldeles galant. Jag och Malcolm vandrade själva Sörmlandsleden etapp 5 från Handens pendeltågsstation och ut i Rudans naturreservat, under Haningeleden och vidare in i Paradisets naturreservat, som jag upplever som ett av de vackrare av de jag passerat i denna serie. De sista timmarna regnade det rejält men det verkade inte bekomma den lille herrn, vilket var skönt. Nu behövdes det inte bytas blöja på honom under tiden det regnade, men tanken slog mig att det skulle kunna vara riktigt bökigt. Man kommer ju inte slå upp tältet bara för att byta på honom, och att bara byta på morgonen och kvällen känns inte som ett alternativ. Jag funderade på om man skulle ha någon lätt, typ yttertältsduk i mindre format, med sig. Jag tror dock vi skippar det om inte väderleksrapporten skvallrar om regn mest hela veckan.



Väl framme i Paradiset blev jag överraskad av att det som skulle vara en raststuga nu var uthyrt till ett norrländskt par och deras dotter. Så någon skön torr vilostund blev det inte utan vi fortsatte i raskt takt till bussen. Nu insåg jag att vi kommit ut en bit i ytterkanten av SL:s annars vältrafikerade nät. Det var ytterligare en dryg kilometer att gå samt att den enda bussen bara gick en gång i timmen som tätast. Ett tips kan alltså vara att kolla upp avgångarna på förhand.

Efter att ha vandrat ett antal hel- och halvdagar med Malcolm så börjar vi känna oss trygga i att han tycker det är roligt, har tålamodet att sitta still, kan sova, gillar maten, bärryggan funkar, samt att vi tycker det är kul. Så nästa stora utmaning var att sova ute i tält. Först hade vi tänkt tälta på sommarstugans gräsmatta, för att ha lite trygghet hem om allt skulle balla ur mitt i natten, eller om man skulle glömt nåt vitalt första gången. Det kändes dock lite väl fånigt och eftersom Sörmlandsleden inte går så långt ifrån stugan så knatade vi iväg på etapp 39.

Etappen är vacker och går längs Östersjöns kust med vidsträckta vyer som gjorda för att drömma sig bort i solnedgången. Vi gick några kilometer till Viggens skärmskydd. Vi skulle förvisso tälta, men här finns eldstad, torrdass och inte alltför långt tillbaka till bilvägen om det skulle behövas. Vi inledde vandringen med att laga middag, frystorkad torskgryta, och Malcolm fick en del av min och en del av Marias portion, vilket han glupskt slukade i sig. Vi ska testa lite mer, men Malcolm kommer nog inte att behöva en egen portion till varje måltid, men att bara dela med oss kan nog bli lite snålt, så vi kommer nog att räkna med två och en halv portioner per måltid på fjället.

Malcolm har ett eget ”vanligt” liggunderlag i cellplast, som jag kapade av vid cirka 1,2 meter och minskade bredden med 10 cm. De finns i olika tjocklekar, kvalitéer och priser. Vi köpte ett ganska billigt 14mm tjockt som efter kapning väger 250 gram. Med en gummicord och en liten krok så sitter det klockrent baktill och längst ned på bärryggsäcken utan att störa regnskyddet eller åtkomsten till det nedre packutrymmet. Underlaget kommer också att få tjäna som skötbädd vid snabba fältbyten.

Vid denna övernattning fick Malcolm sova i min vanliga sommarsäck, som vi kortade av med ett spännband en bit ner så att han inte skulle drunkna i den. Det var klockrent och antagligen kommer vi att använda det tricket och köpa en ny tresäsongs juniorsäck till honom istället för en ”toddler” som de kortaste kallas. En juniorsäck kommer han säkert kunna ha 10 år framöver och de väger mittemellan en vuxen och en barnsäck. De känns också lite mer gedigna jämfört med de minsta varianterna, och man ska komma ihåg att det på fjället mycket väl kan vara både frostnätter och snö i augusti.

Efter välling och lite trilsket nattande så sover vi riktigt bra och vaknar utvilade vid sexhugget. Naturen ställer upp med fina mogna blåbär till frukostgröten och strax är vi återigen redo att knata vidare, denna gång bara några få kilometer hem igen. Lätta i sinnet över nattens framgång så börjar vi redan diskuttera att vi nog borde göra en riktig övernattning till innan det är dags för fjället, och då gå betydligt längre både dagen före och efter. Så att man verkligen får känna på alla momenten, samt att kanske testpacka som om man faktiskt var på fjället. Nåja, det blir nästa gång, nu lockar badstranden och mormors sockerkaka.

Kommentarer