460 mil på cykel - del 2

460 mil på cykel - del 2

Vad slänger man när man inte har något att slänga. Inför äventyren så sitter jag och gör en noga avvägd packlista. Alla onödiga gram ska bort. onödiga plastförpackningar slängs, plåster tas ut ur kartonger, onödiga sladdar slängs och så vidare. Till slut så har man precis det som behövs. I klädväg så äger man tre tröjor, en t-shirt, ett par shorts, 2 par kalsonger och strumpor, ett par byxor, en mössa, ett par vantar och sedan regnkläder. I övrigt så består packningen av det nödvändigaste för att klara av 90 dagar på Nya Zeeland.

Som vanligt så brukar något gå sönder första dagen, denna gången var det dock dreven på cykeln som lossnade. Jag hade 452 mil kvar och den del som ska föra mig framåt var nu lös. Jag var i Ward och måste få tag i två specialskruvar till min cykel. Jag insåg tre saker,  Jag kommer inte längre utan skruvarna, de skruvarna finns inte i Ward och min packning måste bli lättare, för den grova asfalten och tung packning tar sönder cykeln. Så vad slänger man när man inte har något stt slänga, efter jag haft en diskussion med mig själv en kortare stund så lämnade jag kvar sårrengöring och skäggoljan. 300 gram är en början, på södra ön kan jag slänga sovsäcken på 800 gr.

Än så länge så har landskapet varit väldigt varierat. Om det är den ytopi som jag väntat mig är för tidigt att säga. Rent utseendemäsdigt så jämför jag allt med världens vackraste land, vårt grannland Norge.

Jag ser vissa likheter, de har fjäll båda två, som sträcker sina ståtliga toppar mot himlen och ropar på mig. Jag är i utkanten av dem, jag rör mig i deras skugga, för att om några dagar befinna mig ibland dem, med en skräckblandad förtjusning.

Kommentarer