460 mil på cykel - del 6

460 mil på cykel - del 6

När jag sitter och tar skydd från vinden  halv vägs upp längst Mt Doom så reflekterar jag över de senaste veckorna här på Nya Zeeland. Jag har cyklat 270 mil, bestigit Mt Taranaki, vandrat i waitomos grottor, glidflygit, åkt jet boat i Queenstown, vandrat ensam på enorma stränder, cyklat över så många berg så mina tio fingrar räcker inte till. Jag har träffat många människor som jag säkert skulle varit nära vän med om vi bodde i samma stad. Så halv vägs upp på Mt Doom så kände jag mig nöjd. Ett lugn kom över mig och jag kände att jag inte behöver gå till toppen, jag har inget mer att bevisa. Så jag beslutade mig för att gå ned och vandra de återstående 14 kilometerna. Dagen därpå så ser jag toppen av Mt Ruapehu , den sträcker sig 2800 meter över havet, vädret är perfekt för att vandra till toppen. Men min vad känns inte hundra procent, den har varit öm den senaste två veckorna. Jag har inte haft två vilodagar på rad de senaste två månaderna. När jag är hemma så brukar jag ha två vilodagar i veckan. Nu är det är dags för mig att cykla ut till kusten, lämna bergen och låta mina ben vila några dagar. Innan jag skulle få mila banen så skulle jag få göra en sista hårda ansträngning, jag skulle få cykla nio mil genom  the valley of thousand hills. Det var precis så backigt  som det låter. Jag har nu gjort alla mina delmål och mycket där till. Norra ön är mycket bättre att cykla på då allt ligger tätare inpå varandra. Så om man ska cykla på Nya Zeeland så är norra ön att föredra. Nu så är nästa delmål wellington igen.

Kommentarer