Han pendlar till berget

Han pendlar till berget

Fredrik Björneman jobbar i Stockholm mitt i city, men byter då och då miljö till Åreskutans många nedfarter. Det ger honom upplevelser som håller i sig länge.


Årets vita bergskammar är belöningen för Fredrik Björnemans otaliga timmar i SJ-nattågens krängande sovvagnar. Där uppe i nysnön på baksidan av Åreskutan suger han in inte bara den klara fjälluften utan även nya krafter rakt in i blodomloppet. Dessutom rensar blåsten skallen ren från vardagens tusen små problem.

– Jag mår väldigt bra av att åka skidor, det gör mig glad och jag kan leva ganska länge på de dagarna uppe på berget.
Att rulla runt i sovvagnarna verkar inte bekymra honom. Precis samma kväll som denna intervju görs ska Fredrik ta nattåget upp till Åre igen för att cykla downhill.
– Nej, jag tillhör dem som kan sova ganska bra på tåget. I början var det lite svårt och visst vaknar man då och då, men jag kommer fram helt utvilad och fokuserad.
Du jobbar i Stockholm, men älskar Årefjällen, hur ofta skidpendlar du och hur orkar du?
– Det blir i alla fall 1–3 gånger per månad som jag åker upp. Nu har jag det väldigt bra med gratis boende på plats och även lite förvaringsutrymmen där jag kan ha alla prylarna. Jag har heller ingen familj, utan kan bestämma själv, annars skulle det förstås vara mycket svårare.
Är du lössnöfanatiker eller går det bra att åka vanlig pist också?
– Jag åker allt, bara jag får vara i backen så är jag nöjd. Men det är klart att jag har mina favoriter. Baksidan av Åreskutan är jättefin vid rätt omständigheter och Tegeområdet har väldigt fin skogsåkning om det har kommit nysnö. Turar man är Snasahögarna och Getryggen bra mål.
Vad gör du när SJ plockar bort natttågen ur bokningssystemet nästa år?
– Vad jag gör? Jag går i demonstrationer, skriver på protestlistor och allt möjligt. Möjligheten att kunna åka natt-tåg är jätteviktig för både Jämtland och för turismen där uppe. Åre är Sveriges mest kända skidort, så det är klart att jag inte blir glad om det sker.

 

Kommentarer