Varma fötter

Mot strömmen

Leden började stiga brant uppåt. Den platta ökenvandringen var förbi och nu väntade Sierra Nevada. Den imponerande bergskedjan innefattar stora höjdskillnader med snö som kan vara över 3000 meter höga även i juli. Sanna var inte orolig över själva snön men däremot oroades hon över snösmältningen. ”Vattendragen kan snabbt förvandlas till störtfloder och du vill verkligen inte ramla i, det kan bli slutet. Jag var tvungen att hitta mina egna vägar för att korsa dem utan att skada mig.” Sanna hade tur då det snöade mindre vintern innan. Både hon och hennes utrustning klarade sig oskadda genom alla vad. Den här delen av leden fick henne att inse hur viktigt det är med solidaritet mellan vandrarna på PCT. ”Du borde inte korsa de här typerna av floder ensam. Det är bättre att göra det i grupp så att man kan hjälpa varandra om något skulle hända.” På det viset hittade Sanna sin ”vandringsfamilj”. Tillsammans passerade de Kaliforniens vildmark och delar minnen som kommer bestå för resten av livet.

Känslan av att sjunka

Sierra Nevada, den höga bergskedjan i Kalifornien, består av många toppar över 4000 meter som fortfarande kan vara täckta med snö tidigt på sommaren. ”Vi brukade gå upp väldigt tidigt under den här delen av vandringen, ibland halv fyra på natten. Snötäcket är fortfarande fruset tidigt på morgonen och man kan ta sig fram snabbare med dubbar på kängorna.” Vad som händer om man ger sig ut för sent fick Sanna erfara den hårda vägen. ”Om du ger dig ut för sent värmer solen upp snön så att den blir mjuk och du sjunker ned i den, ibland ända ned till midjan!” Ögonblick som dessa var hon glad att hon hade kraftiga läderkängor. ”De kunde vara lite kalla när jag kom ut ur tältet och drog på dem på morgonen men de värmdes upp snabbt.” Hon berättar att hon aldrig blev riktigt kall om fötterna, till skillnad mot många av de andra vandrarna som valde lätta terränglöparskor och fick utstå de kalla vindarna som blåste igenom det tunna materialet hela dagen. När de tuffa kilometrarna med snö och is låg bakom henne väntade Oregon med sin unika flora och fauna.

Hemmet är där tältet är uppslaget

Efter en lång dag med tuff vandring är det en härlig känsla att slå upp sitt tält på en vacker plats i skogen och njuta av en varm lägereld. Det finns många idylliska platser att tälta på bland Oregons berg och skogar. ”Många startar PCT ensamma men ofta skapas grupper på vägen. Många av dem har problem som de vill förlika sig med, såsom ett dödsfall i familjen eller relationsproblem. De erfarenheterna man delar längs vägen skapar starka band mellan människor och binder dem samman som en familj. Min vandringsfamilj.”

Bitterljuvt avslut

En sprakande lägereld, en varm skål med Ramen-nudlar, intressanta konversationer… Vad var det som luktade? Kängorna! De var för nära elden och lädret skadades. Hon blir fortfarande irriterad när hon tänker på sitt försök att torka sina kängor. Som tur var skadades inte sulan och de kändes bra nästa dag. ”Återigen var jag nöjd över att ha mina robusta Tatra-kängor. De kan till och med utså att nästan bli offrade i lägerelden!”. Hejdå Oregon, hej………..

Sista delen av vandringsleden går igenom staten Washington. Efter månader av vandring genom skog och öken väntade nya berg. Sannas äventyr tog henne till Kaskadbergen, en bergskedja som innefattar vulkaner liknande de som finns i Alperna. ”I början trodde jag att det var naturen som lockade mig till PCT men under vandringen insåg jag att det var människorna jag träffat på vägen som jag kommer minnas resten av livet.” De sista delarna av leden, precis innan gränsen mot Kanada, hade Sanna mycket tid att reflektera. Efter att ha vandrat nästan 430 mil märkte hon att hon fått lugn och ro i sinnet och insåg att man inte behöver mycket i livet för att vara lycklig: värme, skydd, mat, goda vänner och självklart – pålitliga kängor. Hon använde sina kängor i 169 dagar innan hon nådde målet den 22 september i Manning Park, Kanada.

Sök – och du skall finna.