Fluorkarboner

Membran – skapat av människan

Det är människan som har skapat fluorkarbonämnena. De första varianterna började användas under 1950-talet. Ämnesgruppen inkluderar mer än tretusen olika kemikalier. Gruppen av högfluorerade ämnen kallas PFAS (eller PFC) och utgörs av långa kolföreningar med en förmåga att stå emot vatten, fett och smuts. Väldigt praktiska egenskaper för ett stort spann av produkter. I dag används fluorkarbonämnen bland annat vid tillverkning av vardagsprodukter som skor, på stekpannor, i förpackningar, skönhetsprodukter, tyger och elektronikprylar. I outdoor-sammanhang har dessa egenskaper varit eftertraktade eftersom utövarna ofta vistas i tuffa miljöer med mycket kyla och väta.

Lång livslängd

Problemet är att de högfluorerade ämnena är mycket ”stabila” och har lång livslängd, de bryts ner väldigt långsamt i naturen – eller inte alls. Vissa av föreningarna misstänks vara cancerframkallande. Studier på försöksdjur har visat att höga halter kan ge leverskador och påverkar både immunförsvar och reproduktionsförmåga. Exakt hur farliga ämnena är för människor råder det fortfarande stor osäkerhet kring, men studier från USA och Asien har visat på sådana samband, dock med stor osäkerhet. Klart är att dessa ämnen kan ansamlas och lagras i organ som levern och i blodet hos alla levande organismer. Relativt höga halter har uppmätts hos till exempel isbjörnar i Arktis, men även hos människor i alla världsdelar. De sprids även till vårt dricks- och grundvatten. Förhöjda halter har hittas i flera svenska vattentäkter som har fått stängas.

Lagstiftningen steget efter

Utsläppen av fluorkarboner sker både under själva produktionen, och under användning som vid tvätt, men även när plaggen slängs eller återvinns. Vissa av de giftigaste ämnena, som PFOS, är numera förbjudna på många håll. Det är därför till exempel PFOS-baserat brandskum inte längre får användas eller marknadsföras i Sverige. Ämnet PFOA förbjöds inom EU år 2020. Men det är lite som med dopning. Delar av industrin försöker ligga steget före med att ta fram nya ämnesföreningar som inte klassas som förbjudna.

Giftiga ämnen kan fasas ut

Eftersom ämnena återfinns i ett så stort antal produkter är de svåra att helt fasa ut, särskilt när det gäller importvaror från icke EU-länder. Men många företag arbetar i dag med att få fram mer miljövänliga alternativ med liknande egenskaper. Ett exempel är skidvalla, där det numera går att välja fluorfria alternativ. Många aktörer inom outdoorbranschen har fasat ut alla fluorbaserade ämnen från sina produkter.

Impregneringar & membran

I friluftsprodukter har fluorkarboner framför allt använts inom två områden. Dels i textilimpregnering för att stå emot väta, fett och smuts. Dels i membran, som ska hjälpa plaggen att ventilera ut fukt och överskottsvärme, samtidigt som vätan hålls ute. I båda fallen finns i dag en rad fluorkarbonfria alternativ att välja mellan. Företag som Fjällräven och Houdini Sportswear har helt fasat ut fluorkarbonerna. Gore är ett företag som ofta förekommit i debatten. I februari 2017 slöt de ett avtal med Greenpeace om att fasa ut impregneringar med PFC i 85 procent av kollektionen till och med 2020, och resterande 15 procent till år 2023. Gore-Tex lyckades inte helt följa den planen men är säkra på att lyckas till år 2025. Gore-Tex-membranen görs av PTFE, ett material som Gore säger inte innehåller några ”PFCs of Environmental Concern”.

Mot hållbara lösningar

Naturkompaniet arbetar kontinuerligt för att minimera utbudet av vattentäta plagg som är impregnerade med fluorkarboner och följer givetvis de lagar och rekommendationer som finns. Ambitionen är att arbeta med naturliga material så långt det är möjligt. Flera tillverkare har tagit fram impregneringsmedel utan fluorkarboner, så att du själv kan återimpregnera dina plagg. Det går även att välja plagg med G1000-väv (en blandning av bomull och polyester) och impregnera själv med grönlandsvax – ett miljömässigt hållbart alternativ. Och kom ihåg: Innan fluorkarbonernas intåg i textilier och beläggningar så klädde sig gårdagens äventyrare i naturmaterial som ull, vadmal och skinn. Och de kunde ändå utföra stordåd.