Flugtips
Hur länge man fiskat med flugor är oklart, men det började troligen någonstans runt 1400-talet. En krok med några fastbundna fjädrar var det som fick agera bete. Snart tog den engelska överklassen till sig fiskemetoden och den började anses vara en sport. Engelsmännens stora passion för sporten medförde även att de under under kolonialtiden tog med sig fiskarter och planterade dem i nya vattendrag över hela världen. Både utrustning och flugor utvecklades i takt med att sporten växte. Genom att studera insekters entomologi, började snart fiskeflugor alltmer efterlikna insekternas olika levnadsstadier; från vattenlevande puppa/larv till vingad insekt och slutligen som avliden.
När du kommer till ett nytt fiskevatten är ett hett tips att först studera omgivningen. Se efter vad det är som rör sig bland buskar och växter, att stilla iakta vad som sker ovanpå vattenytan. Det kan avslöja vilken typ av fluga och imitation som kan fungera. Att infinna sig vid rätt tidpunkt då sländor kläcker kan vara bland det häftigaste i flugfiske. Att bara få sitta intill ett rinnande vatten och bevittna skådespelet när öringen stiger och tar flygande insekter, är som ren poesi för kropp och själ.
Så, vilken är den bästa flugan? Det är såklart den fluga Du tror på och är i vattnet mer än den är på land. Tror du på just din fluga så kommer du att fiska den oftare och bättre. Det finns såklart några mönster som varje flugfiskare alltid bör ha i sin ask, de där klassikerna som ofta levererar. Några av dem hittar du längre ned på sidan.
Nymf
Nymfen efterliknar en vattenlevande insekt. Det är insekters första stadie innan de får vingar. Dessa utgör ca 90% av fiskars föda. Är det ingen aktivitet på vattenytan, inga ringar på vattnet från fisk som jagar insekter, är nymfen ett hett fisketips.
Torrfluga
Torrflugor är en typ av fluga som fiskar ”torrt” – d.v.s. flytandes på vattenytan och imiterar olika typer av dag– och nattsländor, beroende på vilket flugmönster du väljer att fiska med. En torrfluga ska gärna få drifta fritt på ytan för att efterlikna en riktig insekt så bra som möjligt. Har man helsträckt tafs och lina finns risk att flugan början stripa på ytan eller färdas snabbare än strömmen i sig, vilket ser onaturligt ut.
Våtfluga
Våtflugan efterliknar en dränkt insekt eller kanske ett litet fiskyngel. Används med fördel i strömmande vatten.
Streamer
Streamers fungerar som fiskimitationer och är ofta något större samt försedda med en vikt i form av koppartråd eller ”guldskalle” för att få flugan att sjunka snabbare. Traditionellt fiskas en streamer med längre hemtagningar för att få en naturlig rörelse, men det bästa är att prova sig fram för att se vilken typ av rörelse och hur snabb eller långsam hemtagning som fungerar där just du fiskar.
Superpuppan
Året var 1977 när Lennart Bergqvist, som kom att bli upphovsman till denna kläckande nattsländeimitation, för första gången kom i kontakt med nattsländepuppan som tillhör familjen Rovnattsländor (Rhyacophilidae) då en levande nattsländepuppa kröp ut ur munnen på en nyfångad öring. Superpuppan imiterar just en kläckande nattslända som tillhör familjen Rovnattslända (Rhyacophilidae) och som simmar på ytan på väg mot land för att kläckas. Flugan kan fiskas på flera olika sätt: som en fridriftande torrfluga imiterar den det tomma skalet från en nattsländepuppa. Stripar man istället hem flugan imiterar den en simmande nattslända som är på väg att ta sig mot land. Den fiskar också bra även om den sjunker, men kallas då surpuppan. I Lennart Bergqvist originalmönster är framkroppen mörk och bakroppen guldgul men finns idag i massa olika färgkombinationer.
Wolly bugger
Enligt historien bands Wolly buggern för första gången i Pennsylvania av flugfiskaren och flugbindaren Russel Blessing någon gång under 60-talet. Flugan kan imitera flertalet vattenlevande insekter och småfisk så som stora nymfer, betesfisk, mask etc och fiskas med fördel genom att ta hem flugan i längre drag för att få till en naturlig rörelse. Flugan finns idag i en mängd olika varianter, allt från klassiskt oförtyngd med naturliga färgval till mer intensivare färgval och tyngd beroende på vilket djup man vill fiska på.
Klinkhammer
1980 var året Hans Van Klinken kom i kontakt med flugan Rackelhanen genom en annan flugfiskare som han stötte på längst Klarälven och som hade ett mycket bra fiske med just denna fluga. Fyra år senare testfiskare Hans Van Klinken sitt nya flugmönster för första gången och efter ett gott resultat döpte han mönstret till L T Caddis. Ett par år senare skrev han en artikel om flugan som presenterades i ett holländskt flugfiskemagasin varvid den då också fick namnet Klinkhammer. Flugan fungerar som ett mycket bra sökmönster när man inte riktigt vet vad man ska fiska med och det är ingen eller låg aktivitet på ytan. Mönstret imiterar flera olika typer av kläckande insekter men även landinsekter som råkat hamna i vattnet. Flugan fiskas med fördel som en torrfluga då kroppen hänger strax under ytan och flugans fallskärmshackel ser till att den inte sjunker. Polygarnet på flugans huvud hjälper till att hålla den synlig för fiskaren.
Haröra
En fantastisk nymf som borde ha en given plats i varje flugask. Den kan se ut på många olika sätt; med eller utan förtyngning med guldskalle, olika storlek och färgsättning. Den efterliknar ingen speciell insekt men kan däremot imitera väldigt många puppor och larver. Om man inte vet vad fisken äter är det här en bra fluga att börja med för den fungerar nästan året om. För den som vill börja med flugbindning är det här en utmärkt fluga att lära sig på. Den består av få material och endast några enkla steg från krok till färdig fluga. Fiska gärna flugan uppströms och håll koll på linan så den inte börjar dragga flugan snabbare än själva strömmen. Målet är att få ner flugan mot botten och de ståndplatser där fisk ofta står i skydd mot det strömmande vattnet.